Alla inlägg under februari 2008

Av Sara - 3 februari 2008 17:36

Det var länge sen detta hände nu, men jag minns det väl och jag blir fortfarande lika berörd när jag läser om det. Sånt här händer fortfarande. Kanske oftare nu än då? Jag hittade detta på en blogg tidigare idag och självklart lägger även jag upp det på min blogg.

Att såna som gjort en sån här sak kommer undan så lindrigt tycker jag visar tydligt att Sveriges rättssystem är jävligt snedvdridet. Och att såna människor går ute på gatorna bland oss gör mig livrädd.


Ta er tid att läsa om en 14 årings sista kväll i livet. Fruktansvärt.


Minns John Hron


Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.


Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!

ANNONS
Av Sara - 3 februari 2008 17:13

Denna dag har oxå gått fort. Och jag är äntligen klar med den träliga insorteringen. Kanske jag får pyssla med nåt roligare resten av kvällen? dryga två timmar kvar på jobbet.


Känns skönt att nästa helgs jobb är gjort så jag baaaara kan ägna mig åt festen resten av veckan. Precis vad jag kommer behöva göra oxå. En del är det kvar att fixa. Hämta saker här o där bland annat!

Längtar efter att prova hela outfiten. Kommer antagligen skratta ihjäl mig..


Nu ska jag surfa vidare!


Ikväll gäller följande. Middag mys i soffan med mitt hjärta och kladdkaka!!! HAR INTE TÄNK PÅ ANNAT PÅ HELA DAN. jag måste verkligen. Fan.


Och framför allt:

I en annan del av köping!!!!

ANNONS
Av Sara - 2 februari 2008 18:23

Första arbetsdagen denna helg snart avklarad. Den har bara svischat förbi!

Jag och A har faktiskt varit väldigt duktiga. Vi har sorterat in och sorterat in hela dan. Snart klar. SKöööööönt.


Emellan allt det duktiga har jag kollat igenom massa bilder från en krog i stan som börjar på O´och har ett sporttema. Vi gick mycket på den krogen förut. Nu är det snart ett år sen jag var där.

Fan va jag inte saknar krogen. Samma jävla idioter på korten vecka efter vecka!


Saknar däremot  - sommaren. Om 10 kg ungefär kan den få komma.

Och jag kan ju fortsätta drömma att jag tappar några 10 kg innan sommaren. Men endå!! På måndag kan jag nog fortsätta träna efter en veckas uppehåll pga förkylning. promenader har det dock blivit, men det känns inte lika dant som att svettas på ett hårt pass.


Nu ska jag jobba sista stunden sen är det VIN PÅ LANDET SOM GÄLLER!!

mums..

hoppas humöret är på min sida.. =)

Av Sara - 2 februari 2008 10:40

Och jag är faktiskt glad att jag jobbar idag!

Gårdagskvällen spenderades med mumsig middag och en äcklig äppelkaka som jag gjorde. Vet inte vad som gjorde mig på dåligt humör men plötsligt var jag bara det! (kan det bero på att 3 degar till äppelkakan sket sig och när den var klar efter många om och men smakade den endå skit?)

Vid ett tilfälle smällde jag igen dörren gick ut och satte på motorvärmaren till i morse, passade på att sätta mig i bilen och andas ett par gånger och kyla ner mig. Hatar mig själv när jag har sånt där humör så jag blåste av vinkvällen med M och allt. Vi slockande 21.45 C en sjuk vekling och jag helt slut efter mina små utbrott.


Undra om det blir nå vin ikväll? hoppas man får nåt sällskap och att mitt humör är bättre (det känns så nu iaf)


Dags att jobba! Har massor att göra i helgen!!



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se