Dom senaste veckorna har varit alldeles för omtumlande för min lilla skalle. Ständig huvudvärk och tankarna snurrar. Miljoner frågor och inga svar.

Jag behöver inte mer spänning nu.

Är fortfarande osäker på om jag ska följa med jobbet till Stockholm över helgen. Känns som beskedet om uppsägning kom lite olägligt.  Eller så kom det väldigt lägligt? vad vet jag...

Känner jag mig själv rätt kommer jag säkerligen kunna roa mig om jag nu åker med. Känner mig inte kanske så ledsen som jag borde. Mest chockad.

Hade jag inte haft Herr L hade läget kanske varit annorlunda. Han gör mig så glad!!! Nu "har" jag ju faktiskt inte Herr L som ni vet men han finns iaf där när jag behöver prata. Oftast. Och det uppskattas ju såklart.

 Nu ska jag fortsätta "jobba" gör inte mer än nödvändigt nu faktiskt. Jag är ju här. Iaf är min kropp det. Tankarna är nån helt annanstanns.

Får se om det skrivs nåt under helgen, beror ju på om jag följer med till Stockholm eller inte.

Ha en bra helg allihopa, ska försöka göra det bästa av situationen.

fan va bitter jag låter.. hahaha  Det sista jag vill bli är en bitterfitta.

Hej hopp!